Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Man aflatskrämare-skaran i sjön
Bör jaga, dem alla till välförtjent lön.
Ty ej har vår Gud en köpman blifvit.
Argt skälmstycke kyrkan med oss bedrifvit.”
Den unga munken Huprecht Irrig*)
beklagar sig bitterligen deröfver, att han
mot egen vilja blifvit satt i kloster. Han
säger bland annat:
Min sång ej kan himlen behaga väl;
Ty nätter och dagar, af all min själ,
Jag längtar blott efter arrestens slut,
Som råttan längtar ur fållan ut.”
Påfven uppträder jemväl i högst-egen
person. Han är mycket präktigt klädd,
smyckad med den tredubbla kronan, samt
äfven för öfrigt utstyrd ända till
karri-katur. Man hörer, huru han i sin tjenst
antager allahanda krigsfolk från främmande
*) Irrig betyder här en villsegången, en som har
misstagit sig om yrket samt råkat på origtig
lef-liadsväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
