Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgondrömmar. Under den pinsamma middagshettan, då alla
växter slokade med bladen och fåglarna gömde sig i
skogens djup och hela naturen dåsade, steg hans ”Ha!
ha!” och ”Ho! ho!” mot rymden och utmanade själva
solen. Och under natten hördes hans odrägliga
gapskratt från vägkorset, där han vek av ned mot sitt eget
hus; det väckte mig ur min ljuva sömn och kom mig
att vrida och vända mig och borra naglarna in i
handflatorna av ilska.
Jag gick på natten helt försiktigt ut och släppte loss
hans kreatur på hans åkrar, men hörde likväl på
morgonen hans skallande skratt, då han drev dem ut
igen. ”Det gör ingenting”, sade han, ”man kan inte
förtänka de stackars oskäliga nöten, att de söker sig
in på bättre bete.”
Han hade en hund, som han kallade Mars, ett stort,
praktfullt djur, hälften stövare, hälften blodhund; i
varje fall liknade den båda raserna. Mars var hans
kelgris, och de var ständigt tillsammans. Men jag
passade på, och en dag fick jag tillfälle att locka bort
djuret och gjorde slut på det tack vare stryknin och
biffstek. Men det gjorde inte något intryck på John
Claverhouse. Hans skratt lät lika hjärtligt och hördes
lika ofta som någonsin, och hans ansikte liknade
fullmånen precis som vanligt.
Då stack jag fyr på hans höstackar och på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
