Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lada. Men nästa morgon, det var för övrigt en söndag,
gick han där lika glad och nöjd som alltid.
— Vart ska ni gå? frågade jag honom, då han
passerade korsvägen.
— Efter foreller, svarade han och ansiktet sken
som en fullmåne. Jag har en viss svaghet för foreller.
Kan man tänka sig en omöjligare människa? Hela
hans skörd hade gått upp i lågor. Den var oförsäkrad,
det visste jag. Och dock gick han, trots utsikten att
få svälta under vintern, glad och belåten för att meta
foreller bara därför att han hade en viss svaghet för
dem! Hade det blott funnits en aning av nedslagenhet
i hans min eller hans dumma ansikte visat litet
mera allvar och varit litet mindre fullmånelikt, är
jag säker på att jag förlåtit honom och försonat mig
med hans existens. Men något sådant kunde inte
märkas. Motgången gjorde honom blott ännu muntrare
och kavatare.
Jag förolämpade honom. Han stirrade dumt och
leende och förvånat på mig.
— Jag slåss med er? Varför? frågade han dröjande.
Och så brast han ut i skratt. Ni är så lustig!
Hi! hi! Ni blir en spik i min likkista! Ha, ha, ha!
Oh! Hi, hi, hi!
Ja, vad skulle jag göra med en sådan man? Det var
outhärdligt. Du gode gud, vad jag hatade honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
