Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopardtämjarens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det låg i hans ögon intet romantiskt i vad som hänt
honom på hans strålande bana, han hade inte utfört
några dumdristiga vågstycken, inte upplevt något
spännande — utan alltid blott känt samma grå enformighet
och oändliga tråkighet.
Lejon? Ja, han hade haft en dust med dem också.
Men det var ju ingenting. Det gällde bara att vara
lugn och vaken. Vem som helst kunde med en vanlig
käpp tvinga ett lejon till lydnad. Han hade en gång
varit ihop med ett i en halv timme. Man skulle bara
slå det över nosen, varje gång det gjorde en ansats till
anfall, och då det blivit lömskt och gick till attack med
sänkt huvud, ja, då skulle man bara sträcka ut benet.
När det snappade efter benet, drog man det bara till
sig igen och slog djuret över nosen. Det var det hela.
Han visade mig sina ärr, fortfarande med denna
fjärrskådande blick i ögonen och med ett blitt
saktmodigt ordflöde. Det fanns en hel del ärr, ett ännu
jämförelsevist färskt, märket efter en tigrinna, som
huggit honom i axeln och bitit ända in till benet.
Jag kunde se de omsorgsfullt stoppade revorna i
rocken, som han hade på. Hans högra arm såg från
armbågen och nedåt ut som om den dragits genom en
tröskmaskin, så tilltygad var den av klor och
huggtänder. Men det betydde ingenting, de gamla såren
generade honom blott, när det var dåligt väder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
