Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopardtämjarens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Augustus, ett stort godmodigt lejon som man alltid
kunde lita på.
Som jag nämnde, Wallace — ”kung” Wallace
kallade vi honom — var inte rädd för varken levande
eller döda. Han var en kung. Det är både säkert och
visst. Jag har sett honom gå berusad in i en bur till
ett lejon som blivit retat, blott för att vinna ett vad,
och piska det till rätta till och med utan att använda
käpp. Han gjorde det genom att endast använda sin
bara hand på dess nos.
— Madame de Ville ...
Det hördes plötsligt oväsen bakom oss, och
leopardmannen vände sig hastigt om. Bakom oss stod en bur,
som var delad, och en aphanne, som fingrat på gallret,
hade fått sin hand fasttagen av en stor grå varg, som
nu av alla krafter försökte dra handen och armen till
sig. Armen gav efter och blev liksom längre och
längre, precis som ett gummisnöre, och den stackars
apans kamrater förde ett rysligt oväsen. Det fanns
ingen vaktare i närheten, varför leopardmannen tog ett
par steg fram och gav vargen ett kraftigt rapp över
nosen med sin tunna käpp, som han hade i handen,
samt återvände därpå med ett melankoliskt leende och
fortsatte sin avbrutna mening, precis som om ingenting
hänt.
— ... hade ett gott öga till kung Wallace och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
