Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopardtämjarens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påklädningstältet var upptagna av detsamma med undantag
av de Ville, som, efter vad jag lade märke till,
stirrade på Wallace med en otvetydigt hatfull blick.
Wallace och de övriga var alltför upptagna för att
lägga märke till detta eller till det som följde.
Men jag såg det genom hålet i tältduken. De Ville
tog upp sin näsduk ur fickan, gjorde en rörelse, som
om han ville torka svetten ur pannan (det var en varm
dag) och gick samtidigt förbi Wallace bakom honom.
Han stannade inte utan gick, samtidigt som han slog
ut med näsduken, rakt mot dörröppningen, där han i
det han gick ut, vände på huvudet och kastade en
hastig blick tillbaka. Denna blick oroade mig genast,
ty jag läste inte blott hat utan också triumf i den.
”De Ville tänker ställa sig på lur”, sade jag till
mig själv och drog onekligen ett lättnadens andetag,
då jag såg honom gå ut genom ingången till cirkustältet
och hoppa upp på en elektrisk spårvagn, som
körde in till staden. Ett par minuter senare befann
jag mig i det stora tältet, där det lyckades mig att få
tag på Röde Denny. Kung Wallace utförde sitt nummer
och publiken satt i andlös spänning. Han var vid
särskilt dåligt humör och retade upp lejonen, så att de
till slut morrade alla, det vill säga alla med undantag
av gamle Augustus, som ju var alltför fet och lat och
gammal för att låta reta sig av någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
