Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopardtämjarens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till sist slog Wallace det gamla lejonet över knäna
och fick det i ställning. Gamle Augustus blinkade
godmodigt, öppnade gapet och Wallace stack in huvudet.
Plötsligt smällde käkarna igen. Kras sade det. —
Leopardmannen log milt och tankfullt och hans ögon
fick ånyo detta fjärrskådande uttryck.
— Tja, så slutade Kung Wallace, sade han med
sitt sorgsna dämpade tonfall. Sedan upphetsningen
lagt sig, fick jag ett tillfälle och böjde mig ned och
luktade på Wallaces huvud. Och i samma ögonblick
nös jag.
— Det .... det var ...? stammade jag spänt och
nyfiket.
— Snus — som de Ville strött i håret på honom i
påklädningstältet. Gamle Augustus gjorde det inte med
vilje. Han nös bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
