Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinrankor, klängväxter och grenar. Långt borta vid
klyftans övre ända reste sig avlägsna bergstoppar och
fjällspetsar, de stora barrskogsbevuxna randbergen.
Och långt bortom dem, som skyar på himmeln, stack
vita minareter upp, där Sierras eviga snö gnistrade i
ljushavet.
Det fanns intet damm i fjällklyftan. Bladen och
blommorna var rena och jungfruliga. Gräset var som
sammet. Tre popplar lät sitt snövita dun dala genom
den stilla luften ned över gölen. På sluttningen fyllde
manzanitrankornas blommor luften med vårdoft,
medan bladen — visa av erfarenheten — redan började
ställa sig på kant för att kunna möta den kommande
sommartorkan. På sluttningens öppna fläckar, dit inte
ens manzanitrankornas långa skuggor kunde nå, reste
sig mariposaliljor som svärmar av juvelgnistrande
nattfjärilar, liksom hejdade i flykten och redo att åter
sväva bort på fladdrande vingar. Här och där fyllde
skogens Harlekin, madronträdet, vars ärtgröna stam
just började skifta i krapprött, luften med vällukten
från sina stora blomklasars vaxbleka klockor. Dessa
blomklockor hade ett gräddfärgat skimmer, påminde
till formen om liljekonvaljens och utandades vårens
ljuvliga doft.
Icke en fläkt förnams. Luften var fylld av
vällukter, och all denna söta doft skulle ha verkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
