Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryckande, om luften varit tung och fuktig. Men den var
hög och frisk. Den var som stjärnljus förvandlat till
luft, genompyrd och värmd av solsken och mättad av
blomsterdoft.
Då och då fladdrade en fjäril fram och tillbaka
över fläckarna av ljus och skugga, och från alla håll
hördes bergbinas dämpade och sövande surr — ett
ljud som från festglada sybariter, som godmodigt
knuffades kring kalasbordet men som inte hade tid till
kiv. Den lilla bergbäcken porlade och risslade så
lugnt fram genom sin canyon, att man blott då och då
hörde dess kluckande. Bäckens röst var som en dåsig
viskning, som gång på gång dog bort och tystnade
men åter och åter vaknade och lät höra sig på nytt.
Det var ett dämpat, glidande tempo över allting här
i canyons hjärta. Fjärilar och solstrålar gled ut och
in mellan träden. Binas surrande och backens
viskning bildade ett långdraget glidande ljud. Och de
glidande ljuden och glidande färgerna vävdes samman
till en spröd overklig vävnad, själva platsens själ. Det
vilade en stämning av frid över platsen, en frid som
inte var dödens utan den frid som skapas av livet,
när det flyter lätt och sorglöst fram, präglat av en
ro, som dock icke är tystnad, av en rörelse, som icke
är handling, och av vila, full av liv men utan kampens
och arbetets våldsamma oro. Platsens själ bar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
