Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var mycket ljus i hyn och det mest iögonfallande
draget i hans ansikte tydde på en viss livlighet och
humor. Det var ett ansikte med mycket rörligt och
skiftande uttryck. Att tänka tycktes för honom vara
en nästan synlig process. Tankarna kunde så att säga
avläsas i hans ansiktsuttryck som vindfläktar över
ytan på en sjö. Hans hår, som var tunt och rufsigt,
hade samma obestämbara, bleka färg som hans hy.
Det såg ut som om all färg hos honom hade samlat sig
i hans ögon, som var förbluffande blå. Det var
dessutom ett par leende och glada ögon, som hade bevarat
inte så litet av barnets naiva och förundrade uttryck
men samtidigt lyste på ett sällsamt omedvetet sätt av
lugnt självmedvetande och fasthet, vilket man kunde
ana bottnade i personliga erfarenheter och kunskap
om världen och livet.
Från det täta snåret av rankor och klängväxter
halade han ut en hacka, en spade och en vaskpanna
och kastade sakerna framför sig. Därpå kravlade han
sig själv fram och gick ut på den öppna platsen. Han
var klädd i en urblekt overall och en svart
bomullsskjorta, hade grova spikbeslagna smorlädersstövlar på
fötterna och på huvudet en hatt, vars form och fläckar
visade att vind, regn, solsken och lägerrök farit illa
fram med den. Han stod rätt upp och ned och
betraktade med uppspärrade ögon den tysta och lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
