Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprepade han och lade vikt på antalet, som om han
riktigt ville inpränta det i sitt minne.
Han stod stilla en stund och betraktade
fjällsluttningen. Det var ett uttryck av nyväckt, brinnande
nyfikenhet i hans ögon. Det var något av triumf i hela
hans hållning, något av ivern hos ett jagande djur
som fått nytt väderkorn på ett villebråd.
Han gick ett par steg längre nedåt bäcken och fyllde
på nytt sin vaskpanna med grus.
På nytt vaskade han omsorgsfullt ut gruset och
vakade svartsjukt över sina gyllene småkorn och
kastade dem åter utan vidare i bäcken, då han räknat dem.
— Fem, mumlade han och upprepade åter: fem.
Han kunde inte låta bli att undersöka
fjällsluttningen ännu en gång, ty han fyllde åter sin panna litet
längre ned längs bäcken. Hans gyllene skörd
minskades i antal. — Fyra, tre, två, ett, upprepade han för
sig själv, i det han gick längs bäcken. Då endast ett
guldkorn blev resultatet av en vaskning, höll han upp
och gjorde upp ett litet bål av torra grenar. Han
kastade vaskpannan på bålet och lät den ligga i
flammorna tills den blev helt svartblå. Så tog han upp
den och undersökte den kritiskt. Mot bakgrunden av
denna färg kunde inte ens det allra minsta lilla
guldkorn undgå hans uppmärksamhet.
Han gick längre nedåt bäcken och vaskade en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
