Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gäspade och kastade en blick på sin
fjällsluttning. — God natt, mr Pocket! ropade han.
På morgonen var han uppe före solen, ty då dess
första strålar föll på honom, hade han redan ätit
frukost och höll på att klättra uppför fjällklyftans
vägg på ett ställe, där detta var möjligt tack vare att
klippan förvittrat och erbjöd fotfäste. Då han nått
toppen och spejande stod och såg sig omkring, fann
han, att han var ensam mitt i en ödemark. Den ena
bergskedjan reste sig bakom den andra så långt han
kunde se. Hans blick, som svävade ut över de
milsvida och talrika bergskedjorna, stannade mot öster vid
Sierras vita topp — huvudbergskedjan, Västerns
ryggrad, som reste sig högt mot himlen. Mot norr och
söder såg han tydligare de bergskedjor, vilka gick på
tvären över detta ändlösa hav av berg. Mot väster
blev bergskedjorna allt lägre, och till sist gick de över
i de mjuka randbergen, som åter sänkte sig ned mot
den stora dal, som han inte kunde se.
Men inom hela detta väldiga område såg han intet
spår av människor eller människors arbete — med
undantag av den uppgrävda bergsluttningen nedanför
honom. En gång föreföll det honom, att han såg en
svag antydan av rök långt nere i en fjällklyfta. Han
stirrade med skärpt uppmärksamhet på fenomenet och
kom till det resultatet, att det var canyonväggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
