Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpet ge dig en vacker begravning. Det är mer än
du skulle unnat mig.
Han släpade liket bort till kanten av hålet och lät
det falla ned. Det slog emot bottnen med ett dovt
ljud, föll på sidan och med ansiktet vänt upp mot
ljuset. Guldgrävaren såg ned på det.
— Du sköt mig i ryggen! sade han anklagande.
Med hjälp av hacka och skyffel fyllde han hålet.
Sedan lastade han guldet på sin häst. Det var för
tungt lass för djuret, och då han nådde lägret lastade
han något över på sin ridhäst. Men efter att ha gjort
det, blev han tvungen att lämna kvar en del av sin
utrustning — hacka och skyffel och vaskpanna,
extraproviant och kokkärl samt olika småsaker.
Solen stod i söder, då han drev hästarna genom det
gröna draperiet av rankor och klängväxter. För att
klättra upp över de stora rullstenarna och
klippblocken måste djuren resa sig på bakbenen och i blindo
bana sig väg genom den kaotiska massan av grönska.
Ridhästen störtade en gång tungt till marken, och han
måste befria den från dess börda för att få den upp
igen. Då den åter satte sig i rörelse stack guldgrävaren
ut huvudet genom lövverket och såg ännu en gång upp
mot fjällsluttningen.
— Den usle skurken! sade han och försvann.
Det hördes ett prassel och brakande av sönderrivna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
