Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— dina fingrar, Chris. Din beröring hade liksom blivit
synlig. Märkena satt där en hel vecka, och jag kysste
dem — åh, ofta! Jag var ledsen, då de försvann;
jag fick lust att knipa mig i armen igen för att få
märkena att bli kvar litet längre. Jag iakttog nästan
svartsjukt, hur det vita kom tillbaka och trängde
undan de mörka fläckarna. Hur det nu var — åh, jag
kan inte förklara det, men jag älskade dig så
gränslöst. —
Under den följande tystnaden fortsatte hon att smeka
hans hår, medan hon frånvarande betraktade en stor
grå ekorre, som livligt hoppade fram och tillbaka en
bit längre bort uppe i furorna. En hackspett med
högröd nacke och kam, som energiskt bearbetade en
kullfallen trädstam, fångade hennes uppmärksamhet
och drog hennes blick ifrån ekorren. Den unga
mannen lyfte inte huvudet. Han pressade tvärtom sitt
ansikte tätare och tätare mot hennes knä, och på hans
axlar, som höjde och sänkte sig, kunde hon se hur
tungt han andades.
— Du måste berätta mig allt, Chris, sade hon milt.
Detta mysterium — håller på att ta livet av mig. Jag
måste få veta, varför vi inte kan gifta oss. Skall det
alltid förbli på det här sättet? Blott hålla av
varandra, mötas ofta, visserligen, men dock med långa
mellanrum emellan varje gång? Åh, det är härligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
