Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara älska, det vet jag nog — du har gjort mig så
otroligt lycklig, men man längtar, törstar stundom efter
något mera och annat! Jag begär att få mera, ännu
mera av dig, Chris, jag vill ha dig helt och hållet. Jag
längtar efter att få vara tillsammans med dig alltid.
Jag längtar efter det samliv, det kamratskap, som vi
nu inte kan föra, men som kan bli vårt, då vi blivit
gifta. — Hon drog plötsligt häftigt andan. — Men
det är ju sant, vi skall aldrig gifta oss. Det glömde
jag. Men nu måste du säga mig orsaken.
Den unge mannen lyfte huvudet och såg henne i
ögonen. Det var en vana han hade att alltid se folk
rakt i ögonen, vem han än talade med.
— Jag har tänkt på dig, Lute, började han häftigt
och bestämt. Jag tänkte med bekymmer på dig redan
från början. Jag borde inte ha låtit det gå så långt.
Jag borde ha dragit mig tillbaka i tid. Jag kände det
och tänkte med oro på vad det skulle bli av dig, och
dock — drog jag mig inte tillbaka. Jag kunde inte
förmå mig att resa bort. Jag kunde inte. Jag
stannade. Jag beslöt att resa, men utförde inte mitt beslut.
Jag var som en berusad man. Jag var berusad av
dig. Jag var svag, jag vet det nog. Jag kunde inte
resa bort. Jag försökte. Jag reste — du minns det
säkert, fast du då inte visste, varför jag reste. Nu
vet du det. Jag reste bort, men jag var inte stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
