Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då hon reste sig. Hans ansikte var likblekt, så
uppskakad var han av den strid han utkämpat med sig
själv. De såg inte på varandra utan gick direkt ned
till hästarna. Hon lutade huvudet mot Dollys hals,
medan han spände till sadelgjordarna. Sedan samlade
hon tyglarna i sin hand och väntade. Han såg på
henne, i det han böjde sig ned, och det var en liten
bön om förlåtelse i hans ögon; hennes ögon gav honom
svar i samma ögonblick. Hennes fot vilade i hans
hand och hon svingade sig upp i sadeln. Utan att säga
något, utan att se mera på varandra, vände de hästarna
och slog in på den smala stig, som slingrade sig ned
mellan furornas dystra rader och över de öppna
gläntorna till betesmarkerna längre ned. Stigen blev en
kreatursväg och sedan en skogsväg, som förde ut till
en väg, på vilken man under höskörden körde in hö.
De red mellan de låga, brungula kaliforniska kullarna
till en punkt, där ett led förde ut till landsvägen, som
gick längs dalbottnen. Den unga flickan höll in sin
häst, medan han steg av och lyfte av stängerna i ledet.
— Nej, vänta lite, utbrast hon, innan han fick
avlägsnat de två nedersta stängerna.
Hon drev fram sitt sto några steg, och djuret satte
med ett elegant språng över hindret. Den unge
mannens ögon strålade och han klappade i händerna.
— Du härliga djur! Du härliga djur! utbrast den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
