Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av liv och iver, men har lämnat dårskaperna bakom
sig. Hon är mycket klok tack vare sin ålder.
— Det är därpå det beror. Hennes dårskaper
försvann med hennes ungdom. Hon har nog vållat dig
många svåra stunder.
— Nej, svarade Lute. Jag har aldrig sett henne
riktigt istadig. Jag tror, att det enda bråk jag haft
med henne var då jag lärde henne öppna grindar.
Hon var rädd, när de svängde tillbaka emot henne —
det var kanske djurets medfödda fruktan för fällan.
Men hon klarade det utmärkt till sist. Och hon
konstrade aldrig. Hon blev aldrig istadig, durkade
eller slog bakut — aldrig, inte en enda gång i hela
hennes liv.
Hästarna fortsatte att gå i skritt och flåsade häftigt
efter loppet. Vägen slingrade sig längs dalbottnen och
korsade då och då floden. På båda sidor hördes
slåttermaskinernas sömniga surrande och då och då höga
rop från folk, som stackade hö. På västra sidan av
dalen höjde sig kullarna gröna och mörka, men på
ostsidan var de redan bruna och brända av solen.
— Där är sommar, här är vår, sade Lute. Åh, du
härliga sommardal!
Hennes ögon lyste och hennes ansikte strålade av
kärlek till hemtrakten. Hennes blick gled bort över
fruktträdgårdarna och de vidsträckta vinplanteringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
