Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kemiskt fria från kardborrar och allt annat stickande;
ryggen var slät och oskadad. De sökte efter märken
efter ormbett, flugstyng eller insektbett, men fann
ingenting.
— Vad det nu än kan ha varit, något subjektivt har
det varit, så mycket är säkert, sade Chris.
— Förhäxning, föreslog Lute.
De skrattade båda åt tanken, de var båda två barn
av tjugonde århundradet, sunda och normala till
själen; de var roade av idealisternas fjärilsjakt, men
stannade alltid inför den avgrund, där vidskepelsen
tog vid.
— En ond ande, skrattade Chris, ja, men vad har
jag väl gjort för ont, som förtjänar ett så strängt straff.
— Du har för höga tankar om dig själv, min herre,
svarade hon. Det är snarare något ont som Dolly
har gjort, jag vet inte vad. Det var blott en
tillfällighet, att du red henne i det ögonblicket. Det skulle
ha hänt precis detsamma, om jag suttit på ryggen av
henne.
Medan hon talade, tog hon tag i stiglädret och
började korta av det.
— Vad är det du gör? frågade Chris.
— Jag tänker rida Dolly hem.
— Det gör du inte, förklarade han. Det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
