Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är ju absurt! utbrast han. Det är fantasier.
När man dör, så dör man. Blir till stoft. Blir
mull, som Martin säger. De döda? Jag skrattar åt de
döda. De existerar inte. De finns inte. Jag trotsar
gravens makt, jag trotsar de döda, som blivit till stoft,
som försvunnit! — Och vad kan du säga emot detta?
sade han och lade handen på psykografen.
Hans hand började omedelbart att skriva. De blev
båda två förbluffade över det. Budskapet var kort:
"Pass på! Pass på! Pass på!"
Han blev litet allvarligare, men skrattade dock ännu
åt det.
— Det är nästan som ett mirakeldrama. Döden ha
vi redan, den talar till oss från graven. Men de goda
gärningarna, var finns de? Och fränderna? Och
glädjen? Och vänskapen? Och hela det övriga vackra
sällskapet?
Men Lute deltog inte i hans skämt. Hennes ångest
stod tydligt att läsa i hennes ansikte. Hon lade sin
skälvande hand på hans arm.
— Åh, Chris, låt oss hålla upp. Jag är ledsen, att
vi började. Låt de döda vila i fred. Det är synd. Det
måste vara synd. Jag erkänner att det påverkar mig.
Jag kan inte hjälpa det. Min själ darrar liksom min
kropp. Denna röst från graven, denne döde man, som
från sin grav sträcker ut sin hand för att skydda mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
