- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
8

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månansiktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

långsamt. Och sedan skrattade han. »Så lustig ni
är! Hi hi hi! Ni tar livet av mig! Ha ha ha! Hi
hi hi!»

Vad skulle jag göra? Det var outhärdligt. Vid
alla helgon, så jag hatade honom! Och så namnet
sedan — Claverhouse! Ett sådant namn! Var det
inte fånigt? Claverhouse! Barmhärtige Gud, varför
hette han Claverhouse? Den frågan gjorde jag mig
själv om och omigen. Jag skulle inte ha haft något
emot Smith eller Brown eller Jones — men
Claverhouse! Döm själv. Upprepa det för er själv —
Claverhouse! Hör så löjligt det låter — Claverhouse!
Har man rättighet att leva med ett sådant namn, det
vill jag fråga. »Nej», säger ni. Och jag säger också
»nej».

Men jag kom att tänka på hans inteckning.
Sedan hans höskörd och lada blivit förstörda, visste jag
att han inte skulle kunna betala räntan på den. Jag
fick därför en slipad, tystlåten och hårdhänt
procen-tare till att få inteckningen överflyttad på sig. Jag
syntes inte, men genom denna mellanhand
påskyndade jag domstolsutslaget, varigenom han förklarades
förlustig inlösningsrätten till sin intecknade egendom,
och inom några få dagar (sannerligen inte flera än som
lagen tillät) skulle John Claverhouse ge sig i väg från
gården med boskap och alla sina grejor. Jag gick
ner för att se hur han tog det, ty han hade bott där i
nära tjugu år. Men han mötte mig med sina tindrande
glosögon och ansiktet så skinande som fullmånen.

»Ha ha ha!» skrattade han. »En komisk grabb,
min yngsta pojke! Har ni nå’nsin hört på maken?
Ni skall få höra. Han lekte nere vid flodstranden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free