Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopardtämjarens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skulle ha stuckit huvudet i gapet på vilket lejon
som helst, men han föredrog Augustus, en stor,
godmodig best som man alltid kunde lita på.
Som sagt, Wallace — ’kung’ Wallace som vi kallade
honom — var varken rädd för levande eller döda.
Han var en kung, och det var nog av det. J ag har sett
honom drucken och på grund av ett vad gå in i buren
till ett lejon som var i uppretat tillstånd och tukta
honom utan käpp. Han slog honom bara på nosen
med knytnäven.
Madame de Ville ...»
Vid ett oväsen bakom oss vände leopardtämjaren
sig om helt lugnt. Det var en delad bur, och en ap-
hanne som fingrat på järnstängerna hade fått sin
hand fasttagen av en stor, grå varg som försökte dra
den till sig. Armen tycktes tänjas ut allt längre ocli
längre som ett grovt kautschuksnöre, och den
olycklige aphannens hustrur ställde till ett förfärligt oväsen.
Ingen vaktare fanns till hands, så att leopardtämjaren
gick ett par steg dit över, gav vargen ett hårdt slag
över nosen med det lätta bamburör han bar i handen
och kom med ett vemodigt urskuldande leende
tillbaka för att fortsätta den ofullbordade meningen,
som om det ej varit något avbrott.
». . . tittade på kung Wallace, och kung Wallace
tittade på henne, medan de Ville såg bister ut. Vi
varnade Wallace, men det hjälpte inte. Han
skrattade åt oss, liksom han skrattade åt de Ville en dag
då han körde ner de Villes huvud i en hink gröt, emedan
han ville slåss.
De Ville såg gräslig ut — jag hjälpte till att skrapa
av honom; men han var lugn som en filbunke och slun-
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
