- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
18

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopardtämjarens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gade iiite alls ut några hotelser. Men jag såg ett glitter
i hans ögon som jag ofta hade sett i de vilda djurens,
och jag gjorde mig besvär med att ge Wallace en sista
varning. Han skrattade, men sedan tittade han inte
så ofta på madame de Ville.

Det gick flera månader. Ingenting hade händt, och
jag började tro att det var 1113-eket väsen för ingenting.
Vi voro nu i Västern och uppträdde i Frisco. Det var
under eftermiddagsföreställningen, och det stora
tältet var fullt av kvinnor och barn, då jag kom för att
se efter Röda Denny, förste akrobaten, som hade
lånat min pennkniv och inte lämnat igen den.

Då jag gick förbi en av klädlogerna, tittade jag in
genom ett hål i tältduken för att se efter om jag kunde
få tag i honom. Han var inte där, men midtför mig
såg jag kung Wallace i trikåer, som väntade på sin tur
att utföra sitt nummer i lejonburen. Han åhörde
intresserat ett gräl mellan ett par trapezartister. Alla
andra där inne i klädlogen hörde också på utom de
Ville, som stod och stirrade på Wallace med en min
av oförställt hat. Wallace och de andra voro för
upptagna av grälet för att lägga märke till detta eller
vad som nu följde.

Men jag såg det genom hålet i tältduken. De Ville
tog upp sin näsduk ur fickan, låtsade som om han
ville torka svetten ur pannen (det var en het dag)
och gick samtidigt förbi Wallace bakom hans rygg.
Han stannade inte, men gjorde en sväng i luften med
näsduken och gick direkt mot dörren, där han vände på
huvudet och hastigt såg sig om i det han gick ut. Den
blicken skrämde mig, ty den uttryckte inte allenast
hat utan också triumf.

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free