Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lokalfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikes helgedom och försena middagen, medan hon
dukade fram åt honom i det varmaste hörnet, det var
någonting så märkvärdigt att Solrosen måste gå ut
och se på det. Ack, Solrosen med sitt veka hjärta och
sin lätt väckta sympati! I^eitli Clay-Randolph lät
sitt ljus lysa för henne i femton långa minuter, medan
jag satt och ruvade över min cigarr, och sedan kom
hon fladdrande tillbaka och gjorde obestämda
antydningar om en avlagd kostym som jag aldrig skulle
komma att sakna.
»Nej, naturligtvis kommer jag inte att sakna den»,
sade jag och tänkte på den mörkgråa kostymen med
fickor som sluppit upp i sömmarna tack vare en mängd
tunga böcker — böcker som hade förstört mer än en
fisketur för mig.
»Jag råder dig emellertid», tilläde jag, »att laga
fickorna först.»
Men Solrosens ansikte mulnade. »Nej», sade hon,
»den svarta.»
»Den svarta!» utbrast jag misstroget. »Den
begagnar jag mycket ofta. Jag ... jag ämnade ha den
i kväll.»
»Du har två bättre kostymer, och det har jag aldrig
tyckt om, det vet du, min älskling», sade Solrosen
ivrigt. »Dessutom är den blank ...»
»Blank!»
»Den . . . den blir snart, det kommer på ett ut, och
mannen är verkligen aktningsvärd. Han är hygglig
och förfinad, och j ag är säker på att han ...»
»Har sett bättre dagar.»
»J a, och vädret är fuktigt och gement, och hans
kläder äro trådslitna. Och du har många kostymer.». . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
