Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lokalfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ert kort. Eller säg, vad är ert ärende?»
Och den blodfattige Cerberus’en borrade i mig
sådana oförskämda ögon att jag sträckte mig fram och
lyfte upp honom ur stolen. J ag knackade på hans
magra bröst med min pekfingersknoge och lockade
fram en matt, flämtande hosta; men han såg
oförskräckt på mig ungefär som en fräck sparv som man
håller i handen.
»Jag är indrivaren Tiden», röt jag med gravlik röst.
»Akta er så att jag inte knackar för hårdt.»
»Å, det vet jag visst», fnös han.
Då knackade jag till honom med besked, och han
storknade och värdt röd som blod.
»Nå, vad vill ni?» väste han, då han fått igen
andedräkten.
»Jag vill träffa Spargo, ingen annan än Spargo.»
»Släpp mig då, så skall jag gå och se efter.»
»Nej, det gör du inte, min vita lilja.» Och jag tog
ett hårdare grepp i hans rockkrage. »Inga
slinger-bultar, förstår du! Jag följer med.»
Leith betraktade drömmande den långa askan på
sin cigarr och vände sig till mig. »Ja, ser ni, Anak,
ni uppskattar inte det roliga i att vara narr och spela
clown. Ni skulle inte kunna göra det, om ni också
ville. Er ynkliga lilla konvenans och edra
prudentliga begrepp om det passande skulle hindra er. Att
helt enkelt följa alla sina barocka infall och spela narr
utan hänsyn till vad resultatet blir, därtill fordras att
vara en helt annan man än en husfader och en
laglydig medborgare.
»Nåja, som sagt, jag fick träffa Spargo, den ende.
Det var en stor fläskig, rödbrusig personage med
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
