Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Midas' hejdukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MIDAS’ HEJDUKAR.
Wade Atsheler är död — död för sin egen hand.
Om jag sade att detta var alldeles oväntat för det
lilla kotteri som kände honom, skulle det vara osant,
men ändå hade aldrig vi, hans närmaste vänner,
någonsin kommit på den tanken. På sin höjd hade vi
varit förberedda därpå på något obegripligt
undermedvetet sätt. Innan handlingen utfördes, var dess
möjlighet så fjärran som möjligt från våra tankar; men
då vi fingo veta att han var död, tyckte vi nästan att
vi hade förstått och väntat det hela tiden. Detta
kunde vi, då vi tänkte oss tillbaka, lätt förklara genom
den själskris han undergått. Jag säger med flit
»själskris». Ung och vacker som han var, med en
betryggad ställning som högra hand hos Kben Hale, den store
spårvägsmagnaten, hade han intet skäl att klaga över
att vara styvmoderligt behandlad av ödet. Vi hade
emellertid sett hans släta panna veckas och fåras
liksom av ett tärande bekymmer eller en frätande sorg.
Vi hade sett hans tjocka, svarta hår tunnas ur och
försilvras som grön säd under en glödande himmel
och svidande blåst. Vem kan glömma midt upp i
de muntra scener han mot slutet sökte allt mer och
mer begärligt — vem kan glömma, säger jag, den
djupa tankspriddhet och de mörka stämningar åt vilka
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0067.html
