Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skugga och ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modigt. »Jag skulle inte vilja röra med ett finger vid
diua dumma färgämnen. Om du än lyckas utöver
dina mest sangviniska förväntningar, kommer du
alltid att hejdas av skuggan. Den kan du inte komma
ifrån. Jag vänder mig på alldeles motsatt bog. Jag
skulle ta till mål att utplåna skuggan ...»
»Genomskinlighet!» utbrast Lloyd genast. »Den
kan ju inte åstadkommas.»
»Nej, naturligtvis inte.» Paul ryckte på axlarna
och drev i väg nedåt rosengången.
Detta var början. Båda grepo sig an med
problemet med hela den fruktansvärda energi, för vilken de
voro kända, och med ett groll och en bitterhet som
gjorde mig orolig för att någondera av dem skulle
lyckas. Bägge litade fullkomligt på mig, och under
de långa experimentveckor som nu följde blev jag
bägges förtrogne, hörde på deras teoretiserande och
åsåg deras prov. Aldrig förrådde jag med ett ord
eller ett tecken för någondera hur långt den andre
kommit, och de höllo mig räkning för mitt munlås.
Lloyd Inwood hade ett egendomligt sätt att friska
upp sig efter långvarigt och oavbrutet arbete, då den
kroppsliga och själsliga spänningen blev för
outhärdlig. Han gick på boxningstävlingar. Det var under en
av dessa råa föreställningar, dit han släpat mig med
för att få tala om sina sista resultat, som hans teori
fick en slående bekräftelse.
»Ser du den där karlen med de röda polissongerna?»
frågade han och pekade tvärsöver ringen på den femte
stolraden på motsatta sidan. »Och ser du hans
närmaste granne, mannen i den vita hatten? Det är ett
långt stycke mellan dem, inte sant?»
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
