- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
96

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skugga och ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jättestort djur som han mött på Tichlornes äng. Han
påstod att det var osynligt, hurudant det nu var för
resten, att han med egna ögon hade sett att det var
osynligt; hans gråtande hustru och döttrar skakade
på huvudet åt detta, men då blev han ännu
våldsammare, och trädgårdsmästaren och kusken måste spänna
till remmarna hårdare.

Medan Paul Tichlorne sålunda gjorde sig till herre
över osynlighetens problem, var Lloyd Inwood icke
en hårsmån efter. Jag gick till honom för att
efterkomma en uppmaning av honom att komma och se
hans framsteg. Hans laboratorium låg ensligt midt
på hans vidsträckta ägor. Det var byggt på en liten
inbjudande glänta på alla håll omgiven av tät skog,
och en slingrande och villsam väg ledde dit. Men
jag hade gått den vägen så många gånger att jag kände
till varenda bit därav, och döm om min förvåning då
jag kom till gläntan och ej såg något laboratorium.
Den underliga ladaktiga b}’ggnaden med sin röda
sand-stensskorsten fanns icke. Och det såg inte ut som
om den någonsin hade funnits. Där syntes inga
ruiner, inga spillror, ingenting.

Jag ämnade just gå tvärsöver platsen där det
fordom legat. »Här», sade jag för mig själy, »ledde ett
trappsteg upp till dörren.» Knappast hade orden
gått över mina läppar förr än min fot stötte emot
något föremål, jag flög framåt och stötte huvudet i
något som kändes mycket likt en dörr. Jag sträckte
ut handen. Det var en dörr. Jag hittade låsvredet
och tryckte ned det. Då dörren svängde inåt på sina
gångjärn, blev hela det inre av laboratoriet synligt
för mig. J ag hälsade på Llovd, stängde dörren och tog

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free