- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
104

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skyar vid horisonten, upptornade sig vita minareter,
där Sierras eviga snö högtidligt glimmade i solskenet.

Det fanns intet damm i floddalen. Löven och
blommorna voro rena och jungfruliga. Det unga gräset
var sammet. Över gölen läto tre bomullsträd sina
snövita flockar fladdra ner genom den lugna luften.
På sluttningen fyllde den vinstocksliknande
manzani-tans blommor luften med vårdofter, medan dess blad,
visa av erfarenheten, redan började ställa sig upprätt
på kant mot sommarens hotande torka. På
sluttningens öppna fläckar, dit manzanitan ej kunde nå
med sin skugga, reste sig mariposaliljor som liknade
juvelgnistrande fjärilar hejdade i flykten och redo att
sväva bort igen på skälvande vingar. Skogens
gyc-kelmakare madronan höll just på att förvandla sin
stam från ärtgrön till krappröd och andades ut sin
vällukt från stora knippor av klockformiga blommor.
Gräddvita voro dessa klockor, formade som
konvaljer och med en ljuv, vårlig doft.

Icke en suck av vinden hördes. Luften var dåsig
av vällukter. Deras sötma skulle ha varit tryckande,
om luften varit tung och fuktig. Men i stället var
den frisk och tunn. Den var som stjärnljus
förvandlad till luft, genompyrd och värmd av solsken och
mättad av blomsterdoft.

Då och då fladdrade en fjäril fram och tillbaka över
fläckarna av ljus och skugga. Och överallt hördes
det dova, sömniga surret från bergsbien — frossande
sybariter som i all sämja knuffades vid kalasbordet
och ej hade tid till några grövre oartigheter. Den
smala floden porlade sig så lugnt fram genom sin
canyon att den endast talade med dämpade, klun-

104

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free