Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljud spratt han till och tog ett plötsligt språng ur
vattnet till gräsplanen, hans fötter sjönko ner i den
fina sammeten, och han spetsade sina öron och
vädrade åter i luften. Sedan smög han sig över den jilla
ängen, stannade då och då för att lyssna och försvann
ur floddalen som en ande, lättfotad och utan ett ljud.
Slamret av järnskodda sulor mot stenarna började
liöras, och mannens röst blev starkare. Det var ett
slags entonig sång, som blev tydlig då den kom
närmare, så att man kunde urskilja orden:
»Så vänd dig om, låt dina blickar smeka
De blåa bergen, töckniga och bleka,
(I sina garn skall synden ej dig få!)
Naturens fägring njut, den evigt unga,
Och släng på marken syndabördan tunga —
(I morgon skall du inför Herren stå!)»
Sången åtföljdes av klättrande ljud, och platsens
stämning flydde åt samma håll som den brunskinnade
hjorten. Den gröna skärmen brast, och en man
tittade ut på ängen och gölen och bergssluttningen.
Det var en man som tycktes ha tankarna med sig.
Han samlade in hela tavlan med en famnande blick
och granskade sedan detaljerna för att få bekräftelse
på det allmänna intrycket. Sedan, men icke förr än
då, öppnade han munnen till ett livligt och högtidligt
gillande:
»Anfäkta det! Se på det här bara! Skog och
vatten och gräs och bergvägg! Guldvaskarnes
förtjusning och indianponyns paradis! Sval grönska för
trötta ögon! Ingen gödningsort för
bleksotspatien-ter, men en hemlig betesmark för malmsökare och en
viloplats för trötta åsnor.»
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
