Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jagar på min mark», mumlade han sömnigt, då
han den kvällen svepte in sig i sina filtar.
Plötsligt satte han sig upp. »Bill!» sade han i
skarp ton. »Hör nu på mig, Bill. . . och hör se’11!
I morgon bittida är det du som ger dig ut och ser efter
0111 det finns nå’n obehörig här. Förstår du? I
morgon bittida, glöm inte det!»
Han gäspade och tittade upp till bergssluttningen.
»God natt, mr Pocket», sade han.
På morgonen kom han solen i förväg, ty lian hade
slutat sin frukost då dess första strålar träffade
honom, och han klättrade nu uppför floddalens vägg,
där den vittrat och gav fotfäste. Från
utsiktspunkten uppe på toppen såg han, att han var ensam midt
i en ödemark. Så långt han kunde se reste sig den ena
bergskedjan efter den andra. Österut irrade hans
blick ut över åsar som avlöste varandra, tills den
slutligen hejdades av de vittoppiga bergen — den högsta
kammen, där den amerikanska Västerns ryggrad
avtecknade sig mot himlen. I norr och söder kunde han
tydligare urskilja tväråsarna som skuro genom
huvudriktningen av denna ocean av berg. I väster sluttade
åsarna, den ena bakom den andra, minskades och
krympte ihop till låga kullar, vilka i sin tur sänkte
sig ner i den stora dal han icke kunde se.
Men på hela detta väldiga stycke av jorden såg han
ingen skymt av människor eller av någonting som
gjorts av människohänder — utom den sargade
bergssluttningen nedanför honom. Mannen såg sig
omkring länge och noga. En gång tyckte han sig långt
nere i sin egen canyon se en aning om rök i luften.
Han skärpte blicken och fann att det var canyonväg-
TTQ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
