- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
121

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

korsningspunkt låg några meter ovanför honom. Men
guldådern dök allt djupare och djupare ner i jorden.
Tidigt på eftermiddagen måste han gräva sina hål
fem fot djupa, innan pannorna fingo något guld att
utvisa.

Guldspåren hade för övrigt blivit något mer än
spår; även här var en guldgruva, och mannen beslöt
att komma tillbaka, sedan han funnit guld-»fickan»,
och bearbeta marken. Men pannornas tilltagande
guldhalt satte honom myror i huvudet. Långt fram
på eftermiddagen hade pannornas värde uppgått till
tre, fyra dollars. Mannen rev sig förbryllad i huvudet
och tittade uppåt sluttningen, där manzanitabusken
något så när betecknade V’ts spets. Han nickade
och sade i orakelmässig ton:

»Ettdera av två alternativ, Bill. Antingen har mr
Pocket släppt ifrån sig allt vad han äger utför
sluttningen, eller också är han så förbannat rik att du
kanske inte kan ta med dig allt vad han har. Och det
vore då själva fan, inte sant?» Han småskrattade
då han tänkte på ett så behagligt dilemma.

Då mörkret bröt in satt han nere vid vattenbrynet
och ansträngde sina ögon för att vaska en
femdollars-panna.

»Den som hade elektriskt ljus och kunde få
fortsätta med arbetet», sade han.

Han hade svårt för att sova den natten. Många
gånger lade han sig till rätta och blundade för att låta
sömnen få övertaget, men hans blod var för
upphetsat, och lika många gånger slog han upp ögonen igen
och mumlade trött: »J ag önskar det vore morgon.»

Han somnade till sist, men så snart stjärnorna bör-

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free