Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreföll inte mycket gult, men med sina starka fingrar
bröt han bort den vittrade kvartsen, tills han hade
bägge händerna fulla med blänkande guld. Han gned
bort gruset från den ena biten efter den andra och
kastade dem i pannan. Det var en skatt han funnit.
Kvartsen var så bortvittrad att där fanns mera guld
än kvarts. Oupphörligt träffade han på ett stycke
som ej hade något bihang av sten — ett stycke som
var idel guld. En klump, på vilken spettet hade
blottat själva guldhjärtat, blänkte som en handfull gula
ädelstenar; han betraktade den med huvudet på sned
och vände den långsamt av och an för att se hur grant
ljusstrålarna bröto sig mot den.
»Det var visst värdt att tala om den där
inmutningen ’För mycket guld!’» fnös han föraktfullt.
»Mot det här fyndet är det som en pris snus. Det här
är ’Bara guld’! Och just här på fläcken döper jag
sannerligen inför Gud den här floddalen till
’Bara-guld-canyon’!»
Alltjämt sittande på huk fortfor han att granska
styckena och kasta dem i pannan. Men plötsligt kom
det över honom en aning om fara. Det var som om
en skugga fallit över honom. Men det fanns ingen
skugga. Hans hjärta slog vildt i hans bröst, och han
kunde knappt få fram andan. Sedan svalnade hans
blod långsamt, och den svettiga skjortan klibbade
kallt mot hans hud.
Han varken sprang upp eller såg sig omkring. Han
rörde sig ej. Han funderade över den varning han
fått, försökte upptäcka källan till den hemlighetsfulla
makt som hade varnat honom, bemödade sig att
förklara närvaron av detta osynliga som hade hotat ho-
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
