- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
139

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mannen vacklade. »Om jag gör det...» började
han. Sedan fullbordade han meningen i beslutsam
ton: »Då skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv.

Nej, jag kan inte säga dig det. Försök inte tvinga
mig, Lute. Du skulle bli lika bedrövad som jag.»

»Om det är något. . . om det finns hinder . . . om
denna hemlighet verkligen hindrar ...» Hon talade
långsamt, med långa pauser, och sökte efter
finkänsliga ord att kläda sina tankar i. »Jag älskar dig,
Chris. Jag älskar dig så innerligt som det är möjligt
för en kvinna att älska, det är jag säker på. Om du
nu sade till mig: ’Kom’, skulle jag gå med dig. Jag

skulle följa dig vart som helst. Jag skulle bli din
väpnare som i forna dagar, då damer reste till fjärran
land med sina riddare. Du är min riddare, Chris,
och du kan inte göra något orätt. Din vilja är min
lag. Nu, då du har trädt in i mitt liv, är jag inte
längre rädd. Jag skulle skratta åt världen och dess
klander för din skull — och för min egen skull också.
Jag skulle skratta, ty jag skulle ha dig, och du är
mera för mig än världens välvilja och gillande. Om
du säger: ’Kom’, skall jag ...»

»Nej, nej!» utropade han. »Det är omöjligt!
Antingen vi gifta oss eller inte, kan jag inte ens säga:
’Kom!’ Jag vågar inte. Jag skall bevisa dig det.
J ag skall säga dig det...»

Han satte sig upp bredvid henne, och hans ansikte
uttryckte en fast beslutsamhet. Han tog hennes
hand och höll den fast. Hans läppar rörde sig för att
tala. Hemligheten trängde på. Luften skalv av den.
Flickan stålsatte sig för att höra på, som om det nu
vore oåterkalleligt. Men mannen teg och stirrade

139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free