Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes manke för att hindra henne från att falla
baklänges, och i detsamma gav han henne sporrarna för
att tvinga henne att sätta ned framfötterna i marken
och lyda sporrarnas kommando att gå på.
»Det där var då högst märkvärdigt, Dolly»,
började Lute i förebrående ton.
Men till hennes förvåning sänkte stoet sitt huvud,
stegrade sig åter med spänstigt krökt rygg och tog
sedan spjärn mot marken med styva framben.
»Hon vill kasta av mig!» ropade Chris, och i nästa
ögonblick stegrade sig åter stoet under honom med
ett nytt försök att kasta av honom.
Lute såg på, förvånad över hästens exempellösa
tilltag och beundrande sin älskades ryttareskicklighet.
Han var alldeles lugn och njöt tydligen själv av vad
som försiggick. Om och omigen, ett halvt dussin
gånger, blev Dolly styv i hela kroppen med spänd
rygg. Sedan kastade hon huvudet rakt upp, reste
sig på bakbenen, dansade rundt och slog med
framlio-varna. Lute bragte sig i säkerhet med sin häst, och
i detsamma uppfångade hon en blixt ur Dollys ögon,
som uttryckte blind, djurisk ilska och rullade som
om de ville tränga ut ur huvudet. Den svaga
ljusröda skiftningen i ögonvitorna var borta och hade
ef-terträdts av en dunkel marmorvithet, som ännu glödde
liksom av en inre eld.
Ett svagt utrop av skräck, som genast kvävdes,
gick över Lutes läppar. Stoets ena bakben tycktes
slappas, och ett ögonblick vacklade den kapprakt
uppresta kroppen av och an, och det var osäkert om den
skulle falla framåt eller bakåt. Mannen, som lutade
sig ur sadeln åt sidan för att inte komma under häs-
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
