Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drogs med i fallet. Han hade ej hunnit svinga sig
ner på vägen. Innan han visste ordet av var lian
indragen i fallet, och han gjorde det enda som var
möjligt — släppte stigbyglarna och kastade sig ut i
luften, åt sidan. Det var tolv fot till stenarna där nere.
Där satt han upprätt med huvudet upplyftat och
ögonen riktade på hästen som var på väg att störta
över honom.
Chris reste sig vig som en katt och tog i detsamma
ett språng åt sidan. I nästa ögonblick låg Ban
bredvid honom. Djuret sprattlade litet och uppgav det
förfärliga skrik som hästar stundom ge ifrån sig då
de skadat sig livsfarligt. Han hade fallit nästan på
rygg, och i denna ställning låg han kvar, med
huvudet vridet åt sidan, bakbenen slappa och orörliga och
frambenen matt kavande i luften.
Chris såg upp för att lugna Lute.
»Nu börjar jag bli van vid det», smålog hon mot
honom. »Jag behöver väl inte fråga, om du har
gjort dig illa? Kan jag göra något?»
Han smålog tillbaka och gick till det stupade djuret,
spände upp sadelgj orden och rätade ut huvudet.
»Tänkte just det», sade han efter en hastig
undersökning. »Det föreföll mig så. Hörde du det
kraschande ljudet?»
Hon ryste.
»Ja, det var livets punkt och slut, Ban kommer
aldrig att göra någon nytta mer.» Han började klättra
upp till stigen. »Jag har ridit Ban för sista gången.
Låt oss nu ge oss av hem.»
Uppe på strandbanken vände Chris sig om och
tittade ner.
I54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
