Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Mildred nickade och stod med handen på
psy-kografen, medan de andra bildade en tyst och
för-väntningsfull krets omkring henne. Men ingenting
inträffade. Minuterna gingo, och psykografen var
orörlig.
»Ge er till tåls», rådde mrs Grantly. »Spjärna inte
emot några inflytanden som ni kanske känner verka
på er. Men gör ingenting själv. Kraften åtar sig allt.
Ni kommer att känna er tvungen att göra något, och
den impulsen blir alldeles omotståndlig.»
»Jag önskar att impulsen ville skynda sig»,
protesterade tant Mildred efter fem orörliga minuter.
»Bara litet till, mrs Story, bara litet till», sade mrs
Grantly lugnande.
Plötsligt började det rycka i tant Mildreds hand.
Hennes ansikte fick ett oroligt uttryck, då hon märkte
handens rörelser och hörde kratsandet av
blyertspennan i psykografens spets.
Detta fortgick i 3’tterligare fem minuter, men sedan
tog tant Mildred med ansträngning bort handen och
sade med ett nervöst skratt:
»Jag vet inte om jag gjorde det själv eller inte. Jag
vet bara att jag blev nervös där jag stod som en
psj7–kisk fjolla med alla edra högtidliga ansikten vända
emot mig.»
»Kråkfötter», var onkel Roberts omdöme, då han
såg på papperet, varpå hon hade klottrat.
»Alldeles oläsligt», förklarade mrs Grantly. »Det
ser inte alls ut som skrift. Kraften har inte börjat
verka än. Vill ni försöka, mr Barton?»
Han steg fram, gravitetiskt villig att vara till lags,
och lade sin hand på attiraljen. I tio långa, slöa mi-
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
