Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu var det hon som kämpade. »Nej, säg
ingenting till dem», sade hon slutligen. »De skulle inte
förstå det. Jag förstår det för övrigt inte heller, men
jag tror på dig, och det faller av sig självt att de inte
kunna ha samma tro. Du ställer upp för mig en
hemlighet som hindrar vårt giftermål, och jag tror på dig;
men de skulle inte kunna tro dig utan att tvivel
uppstod angående hemlighetens brottsliga art. Dessutom
skulle det endast öka deras oro.»
»Jag borde försvinna, jag vet att jag borde
försvinna», sade han halvt för sig själv. »Och det kan
jag. Jag är ingen svag älskare. För att jag inte
kunde hålla mig borta en gång, behöver jag ju inte
misslyckas en gång till.»
Hon drog flämtande andan åt sig. »Det är som att
bli utplundrad, då jag hör dig tala om att ge dig av
och stanna borta. Jag skulle aldrig få se dig mera.
Det är alltför förfärligt. Och anklaga inte dig själv
för svaghet. Det är jag som är klandervärd. Det
är jag som hindrade dig från att stanna borta den
förra gången, det vet jag. Jag ville ha det så. Och
jag vill ha det så.
Det är ingenting att göra, Chris, ingenting annat
att göra än att fortsätta och låta det reda ut sig självt
på något sätt. Ett äro vi säkra på: att det kommer
att sluta på något sätt.»
»Men det vore lättare om jag drog mig tillbaka»,
sade han.
»J ag är lyckligare då du är här.»
»Förhållandena äro grymma», mumlade han bittert.
»Gå eller stanna — det är länken i
avvecklingsked-jan. Men jag vill inte att du skall gå, Chris, det vet
181
Månansiktet, 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
