- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
14

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

KRIGET I FINLAND 1788.

drig ljuger för min kung och minst uti saker af den vigt, att
rikets medborgares välfärd deraf berodde, att jag tror mig
tjena kung och rike så väl med min sanning som andre med
deras smicker m. m., gick derpå till Amphion, men fick ej se
Kongl. M:t, medan han ämnat sig ut till. eskadern i dag. —
Jag visade general Toll hvad jag på nådig befallning skrifvit,
det han läste och bad mig icke lemna fram, emedan jag galet
förstått kungens mening, som icke var att nu genast angripa
Fredrikshamn, hvartill jag svarade att, som kungen befallt mig
ge mina tankar skriftligen, vore det min skyldighet, och
skickade papperet med en page ned till konungen samt fick
tillsägelse det han ämnade se mig på eskadern.

Kl. 2 e. m. kom kungen om bord till mig på lotsjakten,
gick straxt ned i kajutan och befallte mig följa med.
Nedkommen och dörren tillsluten, frågade han, om jag vore ond
på honom, om jag fruktade att någon velat hos honom göra
mig illa, det han visste, att jag för sådant misstänkte general
Toll och baron Raijalin, men att jag deruti hade orätt m. m.
Jag svarade att jag visste och beklagligen sett, att kungen
med mig är missnöjd, som högeligen oroar mig, då jag icke
vet mig det hafva förtjent; att jag alltid redligt tjent konungen
och trodde mig icke haft större tillfälle försäkra honom derom
än genom den dristiga uppriktighet, hvarmed jag mig öfver
sakernas närvarande ställning yttrat, att kungens häftiga
uttryck i går gjort mig ledsen och försagd, att allt hvad man
redan från Stockholm berättat om kungens tankesätt emot mig
gjort mig bedröfvad, att jag såg tydeligen kungens misstroende
till allt mitt företag, som icke annat kunde än göra mig
tve-hogse och misströstad m. m. Kungen svarade mycket nådigt,
att det var sannt han i Stockholm fattat den impression, att
jag icke i början satt den drift i affarerne som han önskat,
men att han sett sitt misstag och bad mig icke mera tänka
derpå, att man dock berättat mig mycket på hans räkning,
som icke vore sanning, men att det gifs folk, som just
derigenom. vilja brouillera sakerne; han sade sig ega det största
förtroende till mina insigter och bad mig nu tjena honom samt
försäkrade mig om sin nåd. — Härtill svarade jag att Kongl.
M:t kunde vara försäkrad, att sedan jag fullgjort den
skyldigheten att hafva yttrat alla mina betänkligheter mot krigets
företagande, skulle jag som en trogen och redlig undersåte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free