- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
26

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 KRIGET I FINLAND 1788.

Augusti d. 2 i dagningen var allt färdigt till descenten,
men då började blåsa en hiskelig storm, sä att sluparne med
största möda kunde ro fartygen emellan. Det var således
ingen möjlighet att röra sig. Stormen kontinuerade hela
dagen och hela dagen sågo vi fienden i skogen.

Från turuma-eskadern hade major v. Born af
Stackel-bergske regementet landstigit på Villnäs-udden med 300 man
att rekognoscera och, om vi kunnat landstiga, göra diversion.
Kl. 5 om afton blef han häftigt attaquerad af 2:ne bataljoner
jägare, nödgades retirera till strand, der han af kanonsluparne
under major v. Kraemer blef soutenerad och embarquerade sig
kl. l/s 9- Vår förlust var 8 man döda eller förlorade och 18
blesserade, hvaribland en officer.

Augusti d. 3 kl. Vj 3 om morgon börjades descenten, sedan
galerer och kanonslupar gifvit en salva, som så rensade
stranden, att icke en enda fiende visade sig. — Kl. 7 var hela
arméen i land och formerad till afmarche, men icke ännu alla

o

kanonerne och tross förr än mot middagen. Atta stycken
12-fJ-kanoner utur kanonsluparne lät jag sätta i land, hvilka
så väl som de öfrige regementskanonerne med alla
ammunitionsvagnar etc. af trupperne drogos. Det var en glädje att
se, med hvad hastighet allt detta verkstältes, och då
12-S-kanonerne skulle i land, voro alltid mina officerare de förste,
som sprungo i sjön och med de vackraste efterdömen
trupperne uppmuntrade. — Jag rodde vid descenten sjelf i min
slup framföre första transporten, visade dem vägen och var
med min adjutant löjtnant Wallberg och min
regementsfält-skär Engström de första på land. — Så snart alla trupper
m. m. var i land och jag gifvet nödige ordres om bryggor
m. m. i händelse af oförmodad rembarquering, reste jag
middagstiden till turuma-eskadren vid Fredrikshamn för att
ytterligare anstalta om attaquen från sjösidan. Der var allt i
god ordning, och som jag var ganska trött och på flere nätter
icke sofvit, lade jag mig ofvan på min säng, men blef kl. 7
e. m. uppväckt af Rosenstein, som kom från konungen,
med ordres till general Siegeroth att, derest han icke med
säkerhet kunde taga staden inom 2:ne dagar, genast
rembar-quera. — Orsaken härtill sade Rosenstein vara, att kungens
trupper hade ingen föda längre och att de befarade blifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free