- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
31

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31 KRIGET I FINLAND 1788.



om fred ej kan erhållas. — Jag talte äfven om arméens
missnöje, som ej lofvar särdeles framsteg. — Kungen frågade mig,
hvaröfver de voro missnöjde ? Jag svarade uti all underdånighet,
men med möjligaste uppriktighet och dristighet, att de voro
det derföre, att kungen, utan att hafva krigsbehofverne
samlade, utan att hafva krigsplanen utstakad och utan att dertill
vara nödsakad, börjat ett krig, som är tvärt emot
regeringsformen ; ett krig, som visst icke lofvar inkräktningar, men som
genom dess enorma kostnad ruinerar riket, fördjupar det i
skulder, som aldrig kunna betalas, om det ock en gång skulle
kunna slutas utan vidare förluster. — Kongl. M:t blef otålig,
yttrade sig, det han ej tänker begära fred, ej heller kalla
riksens ständer, af hvilka han ingen hjelp väntade sig; talte om,
att han såg sig öfvergifven af alla menniskor, men att icke
desto mindre äran vore dess föremål och blir ensam
qvarstående, om hela arméen skulle lemna honom, med mycket
mera, som utmärkte, att herren var mycket orolig, brydd och
villrådig, men tillika ganska misstrogen. •— Jag böd väl till
försäkra om min uppriktiga tillgifvenhet och välmening, att
det vore konungen och riket jag genom mina råd ville frälsa,
men jag fick dock sluteligen några förebråelser, dem jag tager
Gud till vittne, att jag aldrig förtjent. Han sade mig äfven,
att han icke efterskickat mig för att tala politique, som jag
icke förstår, utan för att tala om militäriska saker och
bedyrade, att han icke går ett steg tillbaka. — Jag afträdde. Baron
Klingsporre först och någre andre sedan inkallades och en
stund derefter blef conseille, närvarande H. K. M:t,
generallöjtnanten baron Hampus Mörner, generalmajorerne Siegeroth,
Platen, Hermanson, öfverstarne Klingsporre, Hamilton, jag,
Wrede, Armfelt, Lilljehorn, Cederström, öfverstelöjtnanten
baron Lantingshausen. Konungen uppläste hertig Carls rapport
och frågade hvad uti närvarande ställning general Siegeroths
armée och galererne borde göra. Ingen ville sig yttra utan
sågo hvar på annan och proponerade, det jag borde mig först
yttra, emedan proposition hade så mycken rapport på
sjö-sakerne. — Jag yttrade mig då, att som magasinerne lära vara
uti ett ganska slätt tillstånd, med arméens beklädning och tross
icke heller lärer vara bättre beställt, provianten uppå
skärgårdsflottan om några dagar förtärd, stora flottan efter allt
utseende instängd uti Sveaborgs hamn, så lärer inga framsteg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free