- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
77

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STÄLLNINGEN I FINLAND 17 89.

77

rapport, men yttrade sig vara mycket ledsen, att Muncken
nämt Ridderstorm, och att han icke kunde publiquement tillstå
hvad han nu emellan 4 ögon sagt. — Jag deremot försäkrade,
jag publiquement ämnar förehålla Ridderstorm dess infamie och
dervid citera både Klingsporre och Munck som mine sagesmän;
det far på dem ankomma att tillstå eller neka hvad de mig
sagt, allt som hvar och en af dem finner sin heder uti att
skydda oskulden eller understödja infamien.

Nu var kunnigt att general Carl Armfelt, Montgomeri, v.
Otter, Hästesko, Otto Klingsporre och major Klick skulle
arresteras eller voro det redan; v. Otter och Otto Klingsporre
kommo äfven i dag till Lovisa. Då jag ville göra desse fångar
en visite, hindrades jag af baron Klingsporre under
förevän-ning, att det kunde i anseende till min egen ställning tydas
illa. Jag lät då bli, men försäkrade baron Klingsporre, att min
ställning är i anseende till mitt samvetes renhet och lugn sådan,
att den kanske förtjente mångens afund, och att jag önskade
det hvar och en mot kung och fosterland tänkt och gjort som
jag, så behöfde vi kanske icke frukta allt det onda, oss ännu
torde återstå. Baron Mauritz Klingsporre syntes mycket rörd
öfver sin brors arrest; men en viss man sade mig, att det för
honom hade ingen fara, hvilket framtiden får utvisa, när
komedien en gång slutas.

Baron Gyllengranat, öfverstelöjtnant vid Upplands
regemente, visade mig mycken vänskap, sade mig åtskillige
anekdoter, huru jag varit förtalt af baron Klingsporre m. fi., hvilket
allt får bli för deras räkning. Jag har ingen förolämpat och
uti mina skyldigheter icke felat; hade dessa herrar haft skäl,
så hade de förmodligen sagt mig i synen hvad jag felat, som
utmärkt mera heder än att visa all höflighet och frånvarande
förtala. — Gyllengranat var rädd att visa det vi taltes vid, så
att vi till dess qvarter gingo hvar sin väg; till den grad är
sammanlefnad och förtroende nu förstördt, att en vän icke vågar
offentligen se eller tala vid en annan. Man kan ej utan
yttersta bedröfvelse betrakta vår nu varande ställning.

Så snart jag hos general en chef ätit middag, fortsatte jag
åter resan till Vesterkulla; i Borgå talte jag åter vid Muncken
och berättade honom mine entretiens med general en chef och
Klingsporren; han var glad att dessa herrar instämt uti den
berättelse, han om denna sak gjort, och försäkrade heligt, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free