- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
96

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.

ja till och med ganska ovettige. Hoptals af denna otyglade
trupp hörde jag utanföre min dörr konversera med posterne
och fråga dem, om de sett den djefvuln, han lär se vacker
ut, der -n går m. m. dylikt. Under ett sådant samtal
öppnade jag dörren och frågade, om det var mig, de ville se, så
stod det dem fritt att förnöja deras nyfikenhet. Hela skocken
rakade utföre trapporne hals öfver hufvud, och sjelfve posterne
togo hattarne af sig, bugade och gapade så, att de släppte
gevären ifrån sig. Jag frös terribelt, hade ingen ting förtärt
hela dagen och kunde det icke heller nu, ty jag var ganska
illamående. Min dräng kom efter med min koffert, som ganska
noga visiterades af de nitiske dalofficerarne, förmodeligen i
tanka att der finna papper eller skriftyg. Jag kunde för
köld ej kläda af mig utan låg uti kläderna på sängen och
tillbragte en ledsam, lång och sömnlös natt uti detta
ohyggliga pinorum.

Den 4 april om morgonen, då min dräng kom in att elda,
åtföljd af tvenne officerare (hvilken ceremonie alltid iakttogs,
så ofta jag honom behöfde), bad jag desse officerare till
öfverstekammarjunkaren baron Armfelt, som var deras general
och bodde på slottet, anmäla min helsning och önskan att få
tala med honom; han hade äfven den godheten att komma
till mig kl. V2 1 om middagen. — Jag begärde då att få tala
med honom allena, hvilket vägrades under pretext, att han
dertill icke egde Kongl. M:ts tillstånd. Jag nödgades derföre
föra min diskurs i närvaro af de tvänne vanlige dalofficerarne.
Det är mig nu omöjligt att upprepa mitt samtal; hela min
själ var upprörd. Jag ansåg mig till döden dömd och
väntade hvart ögonblick få se mina mördare stöta dolkarne uti
mig, sådane voro utsigterne.

Jag började med att fråga baron Armfelt, hvad brott jag
begått eller för hvilket jag misstänktes. Jag försäkrade honom
att, om jag förföljdes, för det jag innan krigets utbrott det
afrådde, så lider jag gerna och tåligt alla de grymheter, man
mot mig föröfvar, säker att den dag kommer, då min redliga
nit mot kung och fädernesland skall erkännas och rättvisas
och alla de lömska lismare, hvilka nu vålla mitt oförtjenta
missöde, skola höljas af all den vanära de förtjena. Jag
trotsade honom eller eho det vara månde att stiga fram och up-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free