- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
97

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.



penbarligen anklaga mig för den minsta uraktlåtne skyldighet.
Jag bad honom anhålla hos konungen att få tala med honom
eller skriftligt få i underdånighet uppvakta, eller att jag inför
domstolen måtte få svara uppå de angifvelser, hvarföre jag
vore häktad, eller, att om jag redan vore dömd att i mitt
fängelse mördas, det måtte ske snart och mig unnas den
enda grace att först få i mitt fängelse se och. omfamna min
hustru. Allt detta och mycket mera, förestäldt uti de
häftigaste och mest rörande termer, syntes göra baron Armfelt
både rörd och bestört. Han böd flere gånger till att stilla
mig. Han försäkrade, att mitt lif lopp ingen fara. Han
lofvade att frambära min önskan till konungen. Jag visade
honom huru ohyggligt och oanständigt jag var logerad, och
begärde ett annat rum, det han mig äfven lofvade, hvarefter
Armfelt åter lemnade mig.

Andra dagen vid middagstiden kommo dalofficerarne, som
hade vakten, och hämtade mig ifrån detta ohyggeliga näste
upp uti slottet, hvarest jag fick en anständig och god
kammare nära intill, der baron Armfelt sjelf bodde. Sedan jag
var flyttad, klappade posten på dörren; jag öppnade, han
be-gärte en pipa tobak. Jag svarade mig ingen ega, efter jag
aldrig sjelf nyttjar tobak, men gaf honom ett
fyraskillings-stycke, hvaröfver han blef mycket glad. Jag slöt dörren och
i detsamma kommo några andra dalkarlar gående, då min
post sade till dem: hor ni gossar, den där sku ni inte slå
ihiel, dä säger jag dä, den som vill slå ihiel den där, han
sku slå ihiel mäg ma.

Mot afton kom baron Armfelt in till mig och berättade,
att Kongl. M:t gifvit mig nådigt tillstånd få skrifva sig till.
Han var för öfrigt ganska höflig, befallte officerarne gå bort
och dröjde länge hos mig. Jag frågade, hvarföre jag var
arresterad eller misstänktes. Han sade: för delaktighet i finska
arméens steg vid Anjala; för att jag velat formera partie emot
kungen, men i synnerhet sade han kungen varit ond på mig,
för det man inbillat honom, att jag vore auctor till en skrift,
som skall vara väl skrifven, full med sanning och kännedom
om affärerne, men som tillika releverar alla de sottiser vi
gjort, var Armfelts egne ord. Han lofvade visa mig denna
skrift men i denna stund har jag den icke sett.

Anckarsvärds Minnen. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free