Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
Den 6 om morgonen erhölt jag bläck, penna och papper
och d. 8:e lämnade jag baron Armfelt mitt bref till konungen
lydande som följer:
»Stormägtigste Allernådigste konung.
»Om jag kunde rifva hjertat ur mitt bröst och lägga det
för E. K. M:ts fötter, så skulle E. K. M:t röras vid åsynen af
alla de sår, hvaraf det blifvit sargadt genom alla de misstankar,
med hvilka E. K. M:t mig nu snart ett helt år behagat straffa.
Men om jag tillika kunde måla E. K. M:t djupet af all den
oro och bedröfvelse, hvaruti hela min själ varit nedsänkt,
sedan E. K. M:t med det sista slaget pä ett så grufveligt
sätt förkunnade mig sin onåd och vrede, hvilken i mitt fall
tillika krossar, förstör och störtar i eländets djupaste afgrund
en dygdig hustru, en ömsint mor med tvenne små oskyldiga
barn, utom det, som ännu ligger under hennes bröst, en
hustru, som med dess seder, dess tankesätt, dess uppförande
och dess hjerta gjort sig förtjent ett bättre öde och värd att
anses för en prydnad och efterdöme bland sitt kön; då skulle
E. K. M:t vid betraktandet af denna grymma tafla falla i
förundran, att vi kunnat uthärda, att icke sorgen förtärt oss och
att vi icke drunknat i tårar; ty allern:ste konung, i vårt land
under E. K. M:ts af nåd och mildhet utmärkta regering hvad
kan för en trogen undersåte vara mera ömt, mera bedröfligt,
mera förskräckande, än att midt under sitt embetes nitiske
utöfvande, utan tillkännagifvande af något brott, bli fängslad
i sitt eget hus, sliten ifrån hustru och barn, förd till allmänt
skådespel genom en stor del af E. K. M:ts rike, nödgas höra
några af den förvillade hopen med förundran sakna uppå hans
armar de jern, hvilkas påskrufvande plägar utmärka de
nedrigaste laster och grofvaste missgerningar; och sluteligen se sig
innesluten inom galler och bommar och bevakad med all den
stränghet och noggrannhet den störste missdådare förtjenar,
och osäker till, om han förlorat sitt embete, det enda han här
i verlden eger till sin och de sinas bergning.
»Sådant är det öde mig nu öfvergått och uppå hvilkens
befallning? Jo, den samme konungens, för hvilken jag så
gladt, så modigt vågade mitt hufvud vid 1772 års revolution,
som jag oafbrutet så troget tjent, för hvilken mitt innersta
alltid varit och ännu är uppfyllt med all den vördnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
