Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
deras beröm- och aktningsvärde esprit och enighet, jag hade
att tacka för den drift och skyndsamhet, hvarmed utrustningen
blifvit fortsatt. Jag hade uppmuntrat dem med löfte om E.
K. M:ts nådiga välbehag och i stället fingo de dela den onåd,
hvaraf jag redan nog djupt kände mig sårad; och jag bekänner
nu, det jag från denna stund icke mera njöt den ljufva
förtjusning, som tillförne, då jag trodde i något mål kunna
uppfylla E. K. M:ts önskan.
»Förlåt, allernådigste konung, denna bekännelse, men för
den, som älskat E. K. M:t som jag, var ett sår af denna art
icke läkt uti ett ögonblick. Min föresats var lika oryggelig
som tillförne att med trohet efter min yttersta förmåga söka
mina pligter emot E. K. M:t och fäderneslandet fullgöra. E.
K. M:t tillfredsställte mig väl flere gånger både genom en dess
nådigste skrifvelse och mundteligen på ett sätt, som jag alltid
skulle varit ovärdig, om jag nånsin kunde förgäta de ljufva
känslor, som då lindrade och började hela de sår, mitt hjerta
undfått; men de upprefvos åter snart genom häftigheter och
synbara misstankar, dem jag nog vet mig vara skyldig att tåla,
men hvilka dock gjorde mig ledsen, villrådig och försagd.
»E. K. M:ts rätta krigsplan känner jag väl icke i denna
stund, men jag tyckte mig ofta se fel i sjelfva krigets förande
och i flere anstalter, hvilka jag icke mera vågade upptäcka,
men som alla öfvertygade mig, det ingen krigsära, intet
tillfälle var att hoppas, hvarigenom jag kunde återvinna E. K.
M:ts förlorade förtroende. Jag gjorde mig ett litet hopp vid
ankomsten för Fredrikshamn, och då jag haft nåden uppvakta
E. K. M:t vid Summa, kände jag mig af det nådiga
bemötande, hvarmed E. K. M:t mig då öfverhopade, nära att
återtaga mitt förra lynne, och E. K. M:t värdes allernådigst sig
erinra, det jag då icke lade det minsta hinder emot den
föreslagna planen till stadens angripande, utan snarare densamma
understödde, hvilket herr öfverstekammarjunkaren m. m.
friherre Armfelt med de flere då närvarande äfven torde kunna
intyga, men vid den olyckliga reträtten derifrån, hvartill
orsakerna ännu äro mig likaså förborgade som de det då voro,
försvann allt mitt hopp. Jag ansåg campagnen förlorad och
jag såg E. K. M:ts billiga ledsnad, och jag undrar icke, det
E. K. M:t misstyckte de råd jag åter började gifva, hvilka alla
liksom de förra voro grundade uti mitt misstroende till hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
