- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
104

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.

krigets lyckliga utgång. Jag har likväl mig vetterligen vid
intet tillfälle försummat att göra allt hvad af mig borde väntas
och min person har jag aldrig spart, hvarken för mödor eller
faror. — Under sjöbataillen anhöll jag om tillstånd att med
min eskader få gå till sjös, hvarom uti afskrift bifogade deras
Kongl, högheter hertigarnes certifikater vittna. — Af E. K.
M:t begärte jag flere gånger få nalkas fiendens gräns, innan
E. K. M:ts nådigste ordres dertill utfärdades, och då de
ankommo, följde verkställigheten med all den skyndsamhet, drift
och ordning, jag tror var möjelig, och hvarom jag vågar
åberopa mig herr baron och generallöjtnant Siegeroths vitsord så
väl som öfver hela mitt uppförande under all den tid, jag hade
äran stå under dess befäl, hvarförutan jag gerna underkastar
mig de vid samma armée varande chefers och officerares
oväl-duga omdömen. — Under marchen från Sveaborg på
Sibbå-fjärden mötte mig en rapport från öfverstelöjtnanten m. m.
Rosenstein, det han trodde en betydelig styrka fiendtliga
ga-lerer voro i anmarche. Jag detacherade genast allt hvad
lättast uti eskadrerne fanns, honom till undsättning, utan att afvakta
generalens ordres, som var öfver en mil tillbaka, men jag
rapporterade honom mina anstalter, hvilka alla med mycken
approba-tion blefvo ansedde. — De hinder väder och vind lade uti tvenne
dagar emot Fredrikshamnska debarqueringen kunde ingen annan
än Gud och naturen undanrödja, och så snart de voro undan,
skedde landstigningen med all den ordning, jag vid ett sådant
tillfälle tror möjelig, och sedan general Siegeroths armée så
lyckligen var landstigen, ansåg jag efter mitt begrepp det
svåraste vara förbi af hela operationen emot Fredrikshamn. Att
jag dervid sjelf anförde första transporten och med min
adjutant voro de första på landet, utviste de ställen, der slupar
och barkasser skulle lägga till m. m., kan jag med många
vittnen, om det äskas, intyga. Att jag, så snart hela corpsen
var på land, icke försummade vidtaga alla nödiga
försigtighetsmått för galererne och de anstalter, i händelse af
oförmodad rembarquering kunde fordras, derom vittna mine
ordresjournaler, ehuru jag då visst icke kunde förmoda, att reträtten
var så nära.

»Allt detta i ordning, infann jag mig på turuma-eskadren
för Fredrikshamn och beordrade allt hvad som tillhörde den
under öfverstelöjtnanten Rosenstein anbefallta attaquen från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free