- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
113

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.



dygd i deras hjertan och renhet i deras seder. Och måtte
£. K. M:t sedan länge förtjusas af de lofsånger, som då lära
sammanstämma från slotten, från torpen och de fattigas kojor,
till dess E. K. M:t uti odödligheten får intaga en af de fä
lysande och sälla throner, der för de gode konungarne af
evighet varit beredde. — Desse äro de önskningar, hvilka utur
ett redligt bröst till sista ögonblicket för E. K. M:t utgjutas
af den, som med undersåtligaste, djupaste vördnad, renaste nit
och undergifvenhet läggs i grafven.



St. A. K:g

E. K. M:s

Utur arrestrummet på Drottning- Äller underdånigste,
troplig-holms Slott den 8:e april 1789. tigste tjenare och undersåte.

M. Anckarsvärd.»

• *

Efter några dagar berättade mig Armfelt att konungen
tagit emot brefvet, men icke- haft tid läsa det, och åter några
dagar derefter, att konungen läst brefvet, dermed varit nöjd,
sagt sig vara ledsen att hafva arresterat mig* och frukta att
jag det aldrig kunde honom förlåta, och att han vore ganska
villrådig, huru han skulle tillfredsställa mig m. m.

Armfelt såg jag ibland en à gånger i veckan, ibland
oftare, och är jag honom det vitsord skyldig, att han alltid
visade mig mycken humanité och attention samt adoucerade,
allt hvad hos honom stod, mitt öde. Jag tviflar också
ingalunda, det han ifrigt arbetade uppå mitt lösgifvande, hvarom
han stundom gaf mig hopp, beklagade sig åter stundom, det
jag hade ovänner, som mycket arbetade emot mitt lösgifvande,
hvaribland han i synnerhet nämde generalen baron Mauritz
Klingsporre och grefve Munck, att den förre tillskrifvit konungen
och bedt honom aldrig släppa mig till Finland, och att den
senare ifrigt påstått, att jag icke bör återfå min frihet m. m.

Kungen var flere gånger ute hos Armfelt och talte äfven
några gånger vid dalkarlarne. Jag såg i synnerhet tvenne
gånger konungen promenera med Armfelt utan före mina
fen-ster och se ganska missnöjd ut. Armfelt kom äfven in till mig,

Anckarsvärd; Minnen. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free