Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
så snart kungen var bortrest, och sade, att han hade varit vid
fasligt elakt humeur och misströstat om riksdagens lyckliga
utgång. Armfelt sjelf var äfven mot slutet ganska ledsen, kom
ofta in till mig, dröjde hela timmarne och talte uppriktigt och
utan minsta förbehåll om ställningen, den han alltid medgaf
vore förtviflad och att riket vore i grund förstördt.
Dalofficerarne förrättade deras tjenst med en stränghet,
som åtminstone icke hedrar deras hjertan, tankesätt och seder,
fast den ock skulle kunna vittna om deras nit. — Det var icke
ovanligt att höra officerarne utanföre min dörr hel högt
påminna posterne deras skyldigheter uti de mest oanständiga
termer, såsom t. ex.: släpp intet ut den djäfvuln, vill-n ut,
så slå den saten i skallen med musqvetten, stick bajonetten i
honom o. s. v. Jag bör likväl från dessa grofheter undantaga
några, såsom baron Vegesack, baron Hierta, kapten Ekman,
kapten Gillberg med ännu en eller annan, hvilkas namn jag
förgätit. Dessa bemötte mig städse med all anständig aktning.
Dalkarlarne sjelfve voro ofta ganska oanständige. Gick
jag till fenstret, lade posten utanföre an med musqvetten, tryckte
af med sin träflinta, stod sedan och stack åt mig med
bajonetten, ropande: kom hit din sate, kom hit din djefvul, skall
du få, med mycket m§ra dylikt. Dock märktes tydligen, att
de äldre sälla» yttrade dylika oanständigheter, utan var det
merendels unga pojkar, hvaraf åtminstone halfva truppen
utgjordes. Ofta i synnerhet mot slutet visade de äldre snarare
ett slags medlidande och tvifvelsmål om rätta sammanhanget;
de klappade på dörren (posterne nemligen) i synnerhet om
nätterne, begärte få komma in och hålla mig sällskap, då de
hörde mig gå på golfvet fram och tillbaka. De frågade mig
hvad jag gjort, sade rent ut, att de började se att man dragit
dem vid näsan; de begärde ofta drickspenningar, och då jag
stundom gaf dem, frågade somliga, om de ej fingo gå bort
efter dricka, och jag ej ville dricka med dem, och funno
underligt, då jag sade dem, att såsom poster och mina bevakare
vore sådant dem ej tillåtet. Stundom begärde de få komma
in till mig och för mig sjunga dalkarlsvisan med många flera
tokerier, som jag nu ej kan allt mig påminna. Jag gaf mig
dock sällan i tal med dem och påminte dem alltid, att sådant
ej var dem tillåtit. En ganska beskedlig gubbe sade mig en
gång, att han och många af hans kamrater voro ganska miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
