- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
133

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ii8 ANCKARSVÄRD I STOCKHOLM.



samtalet sade mig icke kunna tro E. K. M:t nog onådig emot
en hel landsort för att gifva dem en höfdinge, anklagad för
ett sådant brott som Lilljehorn, svarade kungen: »hvarföre icke
det; han är ännu icke dömd och jag skall säga er, att uti hans
sak är mycken förföljelse, för det han tjente mig under
riksdagen.»

Hela denna vinter visade mig konungen vid alla tillfällen
mycken nåd, befallte både mig och min hustru till nästan alla
dess stora soupéer, talte alltid nådigt till oss begge. Då jag
närmare våren rapporterade honom, huru det med
skärgårdsflottan avancerade och att han i god tid med en betydlig del
deraf kunde bjuda fienden spetsen, visade han sig oändeligen
glad.

I april öfverreste konungen till Finland uppå jakten Amadis,
landsteg vid Åbo. Jag arbetade med den största nit, icke
allenast på flottans tillskapande och utrustande, utan sammanskref
ett nytt tjenstgöringsreglemente, ett nytt signalbref, allt allena,
utan att synas och med tillhjelp af endast tvenne adjutanter,
Wahlberg och Sillén. Dessa arbeten öfverförde, uti maj 1790.
till konungen Sillén, som uppå mitt förord blifvit till dess
stabsadjutant antagen; konungen har vid dess ankomst, som
skedde utanföre Fredrikshamn, kort före första aktionen
derstädes, om mig yttrat sig mycket nådigt och förklarat sig
ganska nöjd med alla mina göromål.

Under det jag med den största nit uti skärgårdsflottans
affärer tjente konungen, arbetade man med icke mindre allvar,
uppå att skilja mig derifrån. Genom baron Armfelt böds mig
en slags survivance fullmagt uppå Elfsborgs län, emedan
Lilljehorn, som det innehade, fått löfte om Kalmare. Jag nekade
härtill och råkade deröfver med Armfelt uti en nog häftig
brefvexling. Ändteligen måste jag mig beqväma, dock sedan
man bjudit mig nog fördelaktiga vilkor, som af den ännu uti
mina gömmor varande survivancefullmagten af d. 3 febr. 1790
kan inhämtas. Detta skedde under landsh. Lilljehorns
frånvaro. Just då kungen reste till Finland, uppkom Lilljehorn,
och i synnerhet efter kungens afresa yttrade sig ganska
missnöjd med den fullmagt jag erhållit; sade sig med dylika vilkor
sjelf vilja behålla sitt län och alldeles icke emottaga Kalmare
län, så länge Rappen lefde. Detta gaf mig anledning att uti
ett bref till konungen åter begära Kalmare län, hvarpå han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free