Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans inflytande på vårt lands vegetation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orangeträden, cypressen, lagern, oliven, fikonträdet, sykomoren,
mullbärsträdet, akasier, vinrankan, agaven eller hundraåriga
aloën, opuntian (indiska fikonet) m. fl. Alla dessa — och
flera andra — som onekligen nu gifva landets vegetation
en säregen prägel, äro dock i själfva verket inga
genuina italienare, utan endast naturaliserade sådana, som af
människan inflyttats under den historiska tiden, ja några
t. o. m. först efter den nya världens upptäckt. Besinnar
man därjämte, att många af de i Italien nu i stor skala
odlade växterna, t. ex. majs, ris, bomull, potatis, tomater
o. s. v., först i en mycket sen tid hit inkommit, så kan man
tryggt våga påstå, att, om en italienare från Romuli, Numas
eller Servii Tullii dagar uppstode ur sin graf, skulle han
vid åsynen af den nuvarande vegetationen säkerligen
energiskt bestrida, att han befunne sig i Italien.
Liknande exempel skulle kunna erhållas ej blott från
hvilket som helst af de gamla kulturländerna utan ock från
snart sagdt alla världens delar. Så t. ex. hafva genom
människans åtgörande till Amerika — både det norra och det
södra — inflyttats hela skaror af växter från främmande
världsdelar, företrädesvis från Europa, och öfver allt, dit
människan sträckt sitt inflytande, hafva därför uramerikanska
växter fått sitt område förminskadt. Och de inflyttade
främlingarne, som nu söka göra landets egna barn deras plats
stridig, höra just ej till de bättre, ädlare växterna, utan
tvärtom företrädesvis till “växtrikets slödder“, de s. k.
ruderatväxterna. På de stora grässlätterna i Sydamerika är
det t. ex. numera förnämligast europeiska tistlar, nässlor
o. s. v., som på vida sträckor gifva landskapet dess
egentliga fysionomi, efter att med de amerikanska växterna
hafva kämpat en kamp, så mördande, att den borde kunna
väcka en fredsapostels förtviflan.
Äfven till länder, som med hänsyn till klimat och
jordmån höra till de mest vanlottade, har detta människans
inflytande — om ock i ringare grad — sträckt sig. Exempelvis
må här nämnas, att jag själf har haft tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
